Vecka 38+3!

 
Idag så är vi i vecka 38+3 och 97% av graviditeten är passerad. Det känns så overkligt att vi snart har honom här ute hos oss. Vi blev ju nyss gravida? Så nära men ändå så längesedan som vi plussade på det där graviditetstestet <3
 
Det har varit helt fantastiskt att vara gravid men nu börjar det bli tufft. Eller det har varit tufft sedan fredagen den 9 juli. Jag tror att lillen la sig till rätta den dagen och fixerade sig för allting har känts annorlunda i kroppen sedan dess. Jag hade ont i magen från och till under hela den fredagen men förknippade det till kaffet som jag drack. Jag har nästan bara druckit koffeinfritt kaffe under graviditeten men den morgonen startade jag med en vanlig kopp kaffe samt en kopp hos grannarna. Jag är känslig för koffein så ja trodde det var det som gjorde att det började värka från och till i magen. Det gav sig dock inte och ju längre in på dagen vi kom så blev jag illamående, tappade matlusten och kände mig allmänpåverkad. Lilleman var dessutom sjövild i magen precis hela dagen. Han kan inte ha sovit en blund alltså. Jag blev så osäker vad allt stod för så jag ringde in till förlossningen på kvällen och barnmorskan som jag pratade med tyckte att jag skulle komma in på en kontroll. Vi var framme strax efter 22-tiden på kvällen. Henka fick vänta utanför pga pandemin medan jag gick in för en koll. Jag vet inte om det var den bästa upplevelsen jag har haft. Jag möttes först av en barsk barnmorska som öppnade dörren åt mig och när jag kom in så sa hon att hon inte visste vart dom skulle göra av mig för att det var så mycket folk. Jag fick sitta i ett allrum tillsammans med en annan tjej tills ett undersökningsrum blev ledigt. Tillslut så kom det en annan barnmorska och hämtade mig. Jättegullig men med andan i halsen och hon berättade att det var helt fullt på förlossningen och ingen personal. För en nervös förstföderska med förlossningsskräck så blev jag ju ännu mer fylld av ångest. Jag var rädd redan innan jag kom in för jag visste ju inte om förlossningen hade startat och nu kände jag bara herregud kommer dom ens kunna ta hand om mig om det drar igång nu. Jag blev livrädd. Hon tog en kurva på mig som visade att jag hade förvärkar. Det kom även in en läkare som kontrollerade om jag var öppen och gjorde ett ultraljud för att se så att bäbisen lagt sig till rätta. På mitt senaste barnmorskebesök kunde barnmorskan nämligen inte avgöra om han låg rätt. Men det gjorde han nu och jag hade inte öppnat mig något. Jag fick åka hem igen och det har som sagt känts annorlunda i kroppen sedan dess. Det trycker nedåt och jag får en del sammandragningar eller förvärkar? Det är inte lätt att veta vad som är vad när man inte vet hur saker och ting ska kännas. Att vända sig i sängen, resa sig ur soffan, stå upp eller bara gå korta sträckor är tungt nu. Men nu är det faktiskt slutspurten så det vore väll konstigt om jag inte kände annat =) Jag är trots allt den lyckligaste i världen just nu!